Jag kan inte komma på en mognare rubrik för att beskriva mitt sinneslag idag. Det känns så när man får axla rollen som "hemmafru" utan att man bett om det. Och det känns så när man får sin mens tre dagar för tidigt. (Vilket aldrig har hänt förut.) Och faktum är att det ena inte ens har något med det andra att göra utan förbannar mig på två olika sätt. (För vi vet ju alla hur min PMS annars kan drabba mina nära och kära.Men så alltså icke denna gång.) Och nu undrar jag hur tydlig jag behöver bli för att Mannen ska förstå.?!

Igår var det underbart, kommer uppdates om det senare. Nu - promenad med hunden, kaffe hos mor, hem och plocka och stöka i lägenheten och förhoppningsvis hinna motionscykla lite innan maten ska stå på bordet.