Något mystiskt är på gång. Verkar dock som att jag äntligen blir av med det svarta sovrummet...

precis så känner jag mig när det vankas tvätt- och städdag. Hela kroppen protesterar och den underbara gälla gnälliga tonen gör sig hörd. undrar om det är därför marcus stack till gymmet istället. hmpf. men det brukar ju bli fint när det är klart iallafall. skulle bara önska att det var klart nu. eller helst igår.

Så heter nya låten som Jocke gjort om till en helt underbar progressiv housedänga. Jag längtar tills jag kan få lägga upp den för offentlig lyssning. Men tills vidare går den (något ego) på repeat här hemma. Jag känner mig allt lite sugen på att pumpa ut nya låtar och hoppas jag får stå i Jockes garderob och sjunga snart igen. Mums!

Igår drabbades jag av en fruktansvärd migrän. Usch och fy för dåliga gener säger jag. Men repade mig framåt elva och fick i mig en macka iallafall. Så idag känner jag att tiden måste tas om hand.

Vet dock inte vad planerna är förutom frukost och långpromenad. IKEA kanske? Inser att det är mycket jag liksom lämnat ute i bloggen. Så jag kanske återkommer med lite filmrescensioner och vardagsbetraktelser senare.
Men troligen inte.

Ha en fin helg världen.

Jag var som sagt på Formex förra helgen med mamma. Förutom att gå och titta på utställande företag i flera timmar var vi även på en föreläsning om inredningstrender 2010.

I give you this in return!



OBS! Klicka för stora bilder!
(Har dem även som pdf:er att skicka eftersom jpgar blir oskarpa och svårlästa!)

Är det verkligen helt rätt dag BINERO att låta en av servrarna krascha?! Verkligen rätt dag att Lilleskutt får ett fnatt och pajjar all min inkommande och utgående mail? VERKLIGEN?! Ni kanske inte har koll på det här med deadlines och så, men för fan. INTE RÄTT LÄGE! Det är iallafall svårt att skicka och ta emot korrektur när mailen inte fungerar. Så ni vet.

Jag har kört fast. Då kan det lätt se ut så här: The hills till vänster i bild. Biogasens historia till höger. Vart tror ni min fokusering ligger? EXAKT!



Jag har bara två artiklar kvar, men jag kommer verkligen ingenstans. Dels väntar jag på ett besked som är ganska avgörande för en utav texterna, dels hittar jag inte tillräcklig information för att känna att jag har tillräckligt bra källa för den andra. It blows. Så jag riktar blicken åt vänster ett tag till...

Så tog hundmaten slut och med det Mannens tålamod. Så han gick upp i falsett och stormade ut ur lägenheten. Det var faktiskt inte mitt fel. Man måste säga till när man tar sista maten ur påsen... Och jag tycker inte vi ska skylla på Liam. Han är ju bara hungrig. Han fick följa med pappa på promenad till affären medan mamma sitter med lakritspåsen framför Spårlöst. Det känns som en lika bra kombination som Church Streets Fajitas Comboplate. Watchclean! Prepare for dispare. Och en jävla massa tårar.


Lakritsmonstret dyker inte upp så ofta. En gång i månaden ungefär...

Han fick först ett sms. "Om man gråter för att man har ont i ryggen och bröstkorgen, är det lakrits eller hostmedicin man behöver?" Han svarade så fint att hostmedicin var bäst och att te och honung också lindrade.

Fem minuter senare får min man ett samtal. "Buhu. hulk. snor. Om man gråter för att man inte hittar mjukbrödet då?". Han förklarar så snällt att brödet är slut, du ville ju inte äta mjukbröd. "Men... snyft. buhu. Det var ju innan jag visste att jag inte orkade laga mat idag."

Han lägger på luren med löftet om att köpa nytt mjukbröd. Och skickar sedan ett sms där han frågar om han ska köpa något annat. "Ett kilo friskhet, en liter ork och sju glada tankar tack" får han till svar.

Här skulle han kunna ge upp. Kapitulera. Bli arg. Men istället skickar han över "ork, lakrits och kärlek" genom 3G-nätet.

Så har min stackars man det när hans fästmö har pms och är slutarbetad. Men fästmön älskar honom för att han aldrig tappar tålamodet när det kommer till hennes humör. Det är dem små sakerna som gör att hon blir alldeles varm i hjärtat. Och det är även en av de små sakerna som gör att hon får väldigt dåligt samvete. Så där sitter hon och tittar på Biggest Looser och gråter för att tjockisarna tappar i vikt, medan hon drömmer om lakrits och smalare lår.

att det kommer bli bättring. För det här med blogga verkar raderat ur mitt minne. Har tillochmed köpt värsta bästa bloggdatorn (10 tums knallröd dell, sooo fine) men ändå hänger orden inte med.


Le computer. 3000:- på Elgiganten. Världens pärla vid intervjuer, långa resor och... bloggande?

Kan bero på att jag plitat ner tiotusentals ord de senaste veckorna, haft ett tiotal intervjuer och rest Dalarna runt i sträng januarikyla. Jag är med andra ord inte riktigt bloggvänlig...

Jag inte lova att det blir bättring. Men kanske när de andra orden inte tvingas ur mig kommer lusten för de fria orden tillbaka.

I'll let you know.