Mammas lilla pussgurka skulle ha fått en köttbulletårta idag, men efter nattens äventyr med diverse magproblem så får han nog bara en köttbulle. Men massor med kli på magen iaf!


Puss på dig lilleman!

Haft en toppendag ute i Svartviksstugan. Fick med oss både mamma & Tonna och Marcus föräldrar. Lite korvgrillning, solning och massor med bolldribbling från Liams sida. Han är helt grym på att dribbla och finta bort oss när vi kommer i närheten av bllen. Men snacka om besatt! När han inte fick bollen skakade han i hela kroppen och nu ligger han och sover som en klubbad säl med ett litet sår på nosen. Nutten!


Får jag ta bollen? Snäääälla.?





Ikväll blir det inbakad lax och potatisklyftor och lite OS, och imorgon ska vi röja, åka på tippen, loppis och städa bilen hos farmor och farfar. Undrar vad det bjuds på för lunch där. Förmodligen något riktigt mumsigt iallafall. Ha en mysig kväll allihopa!

Strålande sol. Nästan frisk. Massor med snö. Lagom temperatur. Alla hjärtans dag. Det blir en dag i Svartviksstugan. Grillad korv, familjehäng och bus med Liam. Tipptopp! (Precis som förra året denna dag)


Förra året såg det ut så här. Liam på bolljakt i snön.

När snön och kylan kommer blir våran lille pojk lite darrig på benen. Han tål nog inte kylan så bra så därför har vi beställt en liten tröja åt honom.


Stickad tröja 299:-

Känns lite gay med kläder på hundar men vaddå - komforten går först! Marcus passade på att skicka med en liten fluga till julafton och en blinkande reflex för vintermörkret.


Allt är köpt via lechien.se.

Jag lovar att ni ska få se lilleman i kläderna så fort de kommer...

Så vackra är dom, mina två.

Ibland kan jag tycka att det är synd att Liam är kastrerad. Han skulle ju vara värsta brudmagneten annars.



Nåja, mamma och pappa älskar honom mest av allt. Nästan 800:- har vi lagt ner på hundmat, ben, leksaker och (världens bästa) ullkam. Inga fler hårtussar i lägenheten! Vi handlade allting på nyöppnade Djurkompaniet i Valbo Köpstad. Världens trevligaste personal hade dem! Rekommenderas varmt! Och den nya laxmaten rekommenderar nog Liam - för den tog slut på sekunden :)

Jag frågade Liam om han haft en bra födelsedag men han hade inte tid att svara. Jag tolkar det som ett ja.

Idag fyller Liam (enligt sitt pass) 2 år. Det ska firas! Så fort jag får min dusch så ska jag nog må bättre och då blir det en tur till Zoo och inköp av gotta åt lilla bebis.


Hipp hurra!

"Liam har pallat ett äpple till dig", var Marcus kommentar när han kom in efter en morgonpromenad i veckan. Och mycket riktigt, i Liams käft ligger ett skrynkligt litet äpple, med ett ton dreggel på sig. Jag sa "tack, men nej tack". Vänligt men bestämt. Och gladde mig över påsen med äpplen som farmor och farfar skickade med igår, istället.


Sedan ville han ju såklart inte posera med äpplet i munnen för mig.

Våra alltmer, till utseendet, olika hundar har också helt olika uttryck. Först ut: Doris with puppyeyes som ser ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna:

 

Sist ut: Liam, med det galna flinet.

 

Hos farmor och farfar får Liam alltid korv. Det är inte en liten bit utan gärna hela falukorvsringen. Jag protesterar högt och nästan irriterat men de säger något i stil med "men det är så syyyynd om honom". Jag låter dem vara, och stålsätter mig inför mannens sura miner när Liam sedan kommer matvägra i tre dagar.

Men idag verkade korven ha gjort sitt på Liams mage, som fullkomligt ballade ur. Jag satt uppe och avklarade den dagliga cykelturen när jag hör Liam skrika till. Marcus springer för att se vad Liam gör och ropar på mig att komma ner till balkongen. Väl där möts jag av en fin, jag skulle vilja kalla det för kastspya men det hade kommit från andra håller så ja - diarré är väl närmast sanningen. Liam ser skamsen ut och jag grips av ett plötsligt mammamoment. Det var ju vårt fel att vi inte tog Liam på allvar när han nervöst sprang fram och tillbaka i lägenheten. Och till slut kunde han väl inte hålla sig, därrav skriket. Det enda rätta var ju att ta reda på bajset, som var alldeles för löst för att plocka upp, så jag tog vattenkannan och hällde för att få bort det på bästa möjliga vis. Nu till Dilemmat.

När jag häller vatten på bajset åker det genast ner. Men inte ner på cykelvägen nedanför, utan på balkongen under oss. Vattnet droppar över hela grannens balkong och balkongbord. Vad gör man då?

1. Låtsas som ingenting och hoppas att det regnar dagen efter?
2. Ringer på och berättar vad som har hänt och erbjuder sig att städa balkongen?
3. Lägger en lapp i brevlådan och ber om ursäkt
4. Övrigt alternativ

Jag gick iallafall ner och ringde på, men ingen var hemma. Så nu väntar jag desperat på att det ska regna.

Vad skulle ni ha gjort?

I min hysteri lämnade jag ute fredagen och lördagens övriga händelser. Fredagskvällen var i mysighetens tecken (förutom min släng av PMS som orsakade ett stort godis/chipsrabalder). Familjen Doris (jag kallar dem för det för enkelhetens skull) kom hit och barnen lekte i vanlig ordning innan de däckade. Först tillsammans, så söta i soffan.

Sedan gick Doris och la sig i Liams säng. Sist hon gjorde det fick hon knappt plats. Nu fick knappt halva kroppen plats. Men charmigt omedveten om sin storlek sov hon vidare.

Dåligt med bloggande denna helg. Kan bero på den chockartade händelsen som skedde i (eller egentligen utanför) hundgården igår. Den resulterade i att jag bröt mitt vinförbud och hinkade rödvin hos Madde igårkväll. Men det är en annan historia.

Hur som helst var vi i hundgården igår, hela familjen. Vi träffade en stor svart hund, Shiva, som Liam lekte i godan ro med. Marcus hade kastarmen med och slungade iväg tennisbollen tvärs över hundgården. Shiva, sin storlek till trots hann före Liam flera gånger. Men inte den sista gången. Då var Liam först. Så mycket först att han nästan blev påkörd.

Bollen råkade nämligen studsa på ett träd och ut på den högtrafikerade vägen. Liam, som är världens smidigaste hund, klättrade enkelt över stängslet, ignorerade våra hysteriska skrik och hade bara siktet på bollen. Som tur var kom två cyklister precis förbi och lyckades på något mirakulöst sätt få Liams uppmärksamhet. De tog tag i kopplet och höll fast tills Marcus hann dit. Själv stod jag paralyserad. Stum. Skakig. Jag skojar - det var endast en meter från att en bil hade stoppat våran familjelycka. Så inatt, något vinberusad, låg jag nära männen i mitt liv och tänkte på hur lätt saker kan ryckas ifrån oss och nu måste vi träna med Liam så att han aldrig hoppar över stängslet igen!



   

Vi kan konstatera att hundgården på Öster inte längre är en hundgård. Det är en fritidsgård. Där samlas vi mattar och hussar, tittar stolt på våra barn som leker och lockar in nya människor och hundar till vårat hang-out.



Idag var det järngänget, d.v.s. Arthur, Liam, Doris och Chilli som lekte tillsammans med nykomlingen från Finland. Jag minns inte vad han hette men fin hund! Och på fredag ska Arthur ha kalas. Jag undrar hur långt vi faktiskt kommer dra det här med hundgården. Det har ju redan talats om krattning och grillning så vem vet vad nästa steg blir?

Men, det är kärlek det!

Ja. Idag har verkligen varit en sunny bright day. Fredde, Madde och Doris hämtade upp oss vid tolvtiden och vi klämde in oss i en liten Ford Kaa. Vi åkte ut till Mackmyra och vandrade över stock och sten, livrädda för eventuella huggormar (ja, jag såg en igår när jag var ute och gick med pappa så WATCH IT!). Till slut stannade vi vid ett vindskydd vid vattnet där hundarna fick spel, eller ja iallafall Doris. Men efter mycket hetsande fick även Liam sitt första möte med vatten och det var nog en eller två simtag med i bilden också. Good Boy!

Sedan blev det hemgång, pizza för de vuxna och fortsatt lek för de små. Och vi kan konstatera att Liam inte alltid är söt...


Nu har Marcus gjort smoothies åt oss och jag känner att jag kommer somna med ett leende på läpparna. Ungefär som Liam gör nu. Däckad. 

Åh. Underbara dag.