I min hysteri lämnade jag ute fredagen och lördagens övriga händelser. Fredagskvällen var i mysighetens tecken (förutom min släng av PMS som orsakade ett stort godis/chipsrabalder). Familjen Doris (jag kallar dem för det för enkelhetens skull) kom hit och barnen lekte i vanlig ordning innan de däckade. Först tillsammans, så söta i soffan.

Sedan gick Doris och la sig i Liams säng. Sist hon gjorde det fick hon knappt plats. Nu fick knappt halva kroppen plats. Men charmigt omedveten om sin storlek sov hon vidare.