"Liam har pallat ett äpple till dig", var Marcus kommentar när han kom in efter en morgonpromenad i veckan. Och mycket riktigt, i Liams käft ligger ett skrynkligt litet äpple, med ett ton dreggel på sig. Jag sa "tack, men nej tack". Vänligt men bestämt. Och gladde mig över påsen med äpplen som farmor och farfar skickade med igår, istället.


Sedan ville han ju såklart inte posera med äpplet i munnen för mig.