Hur som helst, filmen sattes på. Lakrits till fröken Tuff och så långt allting gott.
Men! det dröjde inte länge innan filmen tog en hastig U-sväng och blev rent ut sagt VIDRIG! Tortyr av en ung tjej är inte min bild av en mysig film. Nej den var fruktansvärd och obehaglig, men samtidigt välgjord med bra skådespeleri. (Jag ville iallafall hugga av huvudet på "Aunt Rose", upphovsmakaren till tortyren.)

Illamåendet stod mig upp i halsen. Det goda lakriset fick ligga kvar i sin skål, och under de värsta scenerna befann jag mig på toaletten med fingrarna i öronen. När filmen var slut var även Karln berörd och illa till mods. Det kanske också hade något att göra med att hans pms-iga sambo snorade, hulkade och grät mascara på hans t-shirt även en halvtimme efteråt. Så OK. Jag är kanske inte så tuff after all...