Ränderna går aldrig ur...
Oh Tiger Lou igår. Peppad som fan trots ont i halsen och trötthet. Några öl, lite glögg och mycket Tiger Lou hos mig och sen till Spegeln. Mäktigt är det första ordet som kommer till mig när fem herrar i svart kliver ut på scenen och öser. Ingen har så fina gitarrslingor som Tiger Lou och ingen har så jävla underbar röst som Rasmus. Misstaget de gjorde inför en stelopererad Gävlepublik (hur tusan ska vi kunna bli kulturhuvudstad när vi inte ens kan appådera när vi ska?) var att de körde alla låtarna från nya skivan - från början till slut. Skivan är knappt två veckor gammal och inte alla har hunit lyssna in sig på den, så kanske borde man ha mjukat upp publiken med lite gamla låtar? Endast fyra gamla låtar blev det och All I have och Sell out var inte någon utav dem. Det gjorde mig aningen besviken men jag är nöjd ändå. Och avslutet var precis som början: mäktigt!
There is a war between us
I wanna give you something
there is a force that drives us
there is a war between us
I wanna build you something
there is a force that binds us
and you know how it feels
so you learn to forget
and you learn at the end
that it's best to pretend
is this the end?
There is a war between us
I wanna give you something
there is a force that drives us
there is a war between us
I wanna build you something
there is a force that binds us
and you know how it feels
so you learn to forget
and you learn at the end
that it's best to pretend
is this the end?
Kommentarer
Trackback