Eller iallafall världens snällaste svärföräldrar. Jag och Marcus fick en "liten" present inslagen i en systemkasse idag. Jag gissade på typ en kabel till frysen, men nej - där var den, min stora kärlek KAMERAN. Den som jag lånat tidigare av svärfar och fotat den bästa vintern någonsin. Jag blev rörd. Och fruktansvärt tacksam.

Ännu mer rörd blev jag nyligen. Sedan skrattade jag högt. Sedan grät jag. Sedan skrattade jag hysteriskt. Sedan hulkade jag besinningslöst. Sjukt konstig grej. Men min man han kan han.