Alltså.

Jag är döende. Jag är verkligen döende. I pms. Jag trodde inte det var möjligt men jag känner ju hur livet sakta rinner ur mig. Har försökt att bota det med frisk luft, lakrits och whiskey men det stora svarta hålet är kvar.

Så förlåt mig det kommer inga fantastiska bilder idag heller. Men imorgon ska ni få se hur Doris och Liam lekt jaga idag. Och sovit bredvid varandra i soffan. Nuttisar. Men nu återgår jag till att dö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0