Jag är en sådan som lätt gråter till film. Ja, även till tvprogram som Oprah och Extreme Home Makeover (läs: allt). Men den film jag såg idag tog priset. Jag har suttit och hulkat och stortjutit i en och en halv timme. Och när eftertexterna rullade ser jag min man, mr stoneface, med tårar på kinderna och rödblanka ögon. Herregud. Är man hundägare som oss så blir nog dessutom känslostormen ännu värre. Puh. Vilken pärs!


Rekomenderar den iallafall allra hjärtligast: Hachiko: A Dog's Tale (av briljanta Lasse Hallström).