Bröllopet var helt fantastiskt. Många tårar och mycket skratt och dans. Bara helt perfekt. Förutom att jag aldrig mer ska göra misstaget att inte ta med mig ett par lågskor. Mina fötter hurt like hell hela natten och dagen efter...

Och det kändes verkligen som att där i lördagsvindimman och bröllopsyran började en ny era. Det är nu livet börjar på något vis. Och iochmed mina uppenbarelser (och en något tragikomisk/pinsam fyllekonversation med det stackars bandets sångare) så har jag skapat mer musik under dessa dagar (trots nackspärr och jobbhets) än jag gjort det senaste året. Life is good. Helt enkelt.

Och nu kommer Majsen och Fia och ska inviga nya DH-säsongen. Top notch!

Är det min stundande 25-års dag på lördag som gett mig alla dessa uppenbarelser måntro?