Man kan kalla mig periodare. Massor med blogg eller ingen blogg alls. Efter Mallorcaresan har det varit betoning på ingen.

Veckan var iaf fantastisk (förutom en odräglig förkylning) och när vi kom hem satte nerverna och stressen in. Dels inför rollen som lärare/föreläsare (även om jag fortfarande gillar proffs bäst) och dels inför maddes möhippa. Båda delarna har gått mycket bra (möhippan var en av de roligaste dagarna i mitt liv) och jag börjar vänja mig vid tanken på att åka till Bollnäs och prata InDesign en-två gånger i veckan.

Men imorgon ska jag göra ett annat nervöst besök. Nämligen till tatueraren. Ett bevis på att Marcus är den rätte kan man säga. Eller åtminstone ett bevis på att de här fyra åren är början på något riktigt bra. För senaste året har allting gått från klarhet till klarhet och mycket historia har retts ut och det känns som att vi vuxit ihop. Kliché kanske - men såna är jag bra på.


Tror den ska sitta på insidan av överarmen, men vi får se :)

Hur som helst, livet rullar på i ett bra tempo nu.