De finns lite överallt. Som en påminnelse att "Hey, jag är faktiskt fortfarande här".
Men inget skall, inga tassar på parketten, inte en snarkning hörs.
Kröp på alla fyra på mammas vardagsrumsgolv igår, och skrapade ihop hår till en liten tuss.
Borrade näsan i den och drog in lukten djupt djupt in.
Där var den där ljuva doften, inte blöthundoset, bara precis så som hon doftade på halsen.
Jag kommer att sakna henne mer än vad man kan tro.

Men tack alla vänner! NI har verkligen varit till stort stöd med era vänliga ord.
Jag vet att det här är livets gång, men det gör ju ont ändå.



Nu ska vi invänta askan, sedan ta med henne till Blåsjön.
Där ska hon spridas inför vinden och återförenas med den natur hon älskar.

Tack för allt älskade vovve!

Strax efter elva idag somnade hon in, vår tappra älskling.
Inte ett pip, inte ett motstånd, bara lugnt och stilla.
Det är en fruktansvärd smärta som infinner sig just nu,
men en glädje åt att hon har det mycket bättre nu.
Hon har sannerligen varit det bästa av det bästa!

Sov gott älskling.

Ja. Jag inser att jag nog går i mina föräldrars fotspår.
Blir så där som jag aldrig ville. Oh don't we all?

Samtidigt som jag vill klättra, komma upp i karriären och känna mig tillfredsställd med mitt yrkesval, så måste jag stanna upp och fundera - till vilket pris? Min far, arbetsnarkomanernas arbetsnarkoman, lever idag vid 50 års ålder ensam och har massor med pengar på banken till ingen nytta. Mamma lärde sig slå av på takten, men kanske för sent, då en borreliainfektion har gjort henne halvt rörelsehindrad. Min syster försöker kombinera mammarollen med karriärskvinnan och jag själv är en tråkig sambo och en dålig kompis till de få vänner som står kvar. Jag vill inte vara en tråkmåns, men mitt yrkesval är en så stor del av vem jag är, hur ska jag kunna bara slå av på takten?

Okej, bloggens tråkigaste inlägg so far, men jag är 23 år gammal och inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra med mitt liv. Satsa? Ut och resa? Nöja mig? Gå vidare? Börja om? Stanna upp och bli en i mängden?

Nej, i detta läge säger jag som Pippi: "Snälla lilla krumelur, jag vill inte bliva stur"!

Äntligen.

Efter månader (år) av torka och brist på inspiration har musiken kommit tillbaka till mig; till öronen, till hjärtat och till händerna som är såriga efter gitarrspelandet de senaste dagarna. Det var filmen Once, som gav mig inspirationen tillbaka, och jag minns äntligen hur det är att skapa magi.

Okej, med mitt ringrostiga gitarrspelande och halvfalska röst blir det kanske inte så jäkla många Hallelujah-moments, men känslan finns där. Passionen och kärleken likaså.

Nu saknar jag dock det ljuvliga ljudet av ett piano och har därför bestämt mig för att min enda önskan i 23-års present ska bli ett elpiano. Ett litet, som går att koppla till datorn - och sen, sen ska ni få se på Elkas comeback. (hrm... debut)

It's time to create some magic!

Ja. Klaga inte på utseendet på bloggen.
Jag försöker leka, men inser att jag verkligen måste jobba, så bloggen får se ut lite som ett renoveringsobjekt så länge.

Ha förtröstan mina vänner.

Okej. Det har klagats på mitt bristfälliga bloggande och jag är en sucker för krav, så here it goes:

Jag har varit dödssjuk en längre tid. Ja, det vill säga feber och förkylning och därmed sängliggande (läs: soffpotatis) i fyra dagar. Nu är jag dock på benen och har ett sjuhelvete att hinna ikapp allt jobb jag missat under mina dagar av greek-onetreehill och the hills maraton. Vaddå - det är väl iallafall bättre än Days of our lives och Hem till gården?

Men en bloggpaus har väl ingen dött av? Eller fått sparken för? Väl..?

Hur som helst har jag efter mina senaste månader av konstant jobb tagit förnuftet till fånga och bestämt mig för att spendera lite pengar och lite tid på mig och mitt förhållande. Det vill säga kompensera min fästman för min brist på engagemang senaste tiden. Därför är nu en resa till Paris bokad. Merci beoque! (förlåt för min franska stavning)



Den nionde oktober (också känd som fröken Erikssons födelsedag) bär det av till Paris och Hotel Victor Masse i Montmartre. Det ska vankas långa promenader, romantiska middagar och plenty of shopping. Fint! Hoppas fransmännen talar bättre engelska än myten berättar, för min franska är så knapphänd att teckenspråk nog funkar bättre. (Om inte volevou coche avec moi sesoar och un paquette cigarette sil voplaaaai fungerar överallt? Nä, trodde väl inte det heller.)

Nä, det ska nog gå bra och det ska bli helt underbart. En romantisk weekend i Paris kan väl aldrig sitta fel?
Någon som har tips på sevärdheter och annat som bara inte får missas? (Sacre cour och Louvren är redan bokade!)

Au revoir!

Jag vet. Det är dåligt gjort. Att inte blogga på hela sommaren. Inte uppdatera det minsta om mitt tillstånd.
(Ja, vilket tillstånd då, kan man då fundera lite över.?)
Men jag har haft fullt upp hela sommaren. Inte fullt upp som i rest jorden runt, glassat på häftiga barer, solat topless på Brämmen eller dylikt. Jag har haft fullt upp som i jobbat och tagit hand om min mage. Min mage som just nu står för utredning av laktosintolerans. Eftersom att Proviva och Omeprazol inte tycktes göra susen, tvingade jag iväg mig själv till Hälsocentralen, tog lite prover och väntar nu spänt på svaren. Jag vill bara veta vad det är, så att jag slipper få ont i magen varje gång jag äter. Tråkigt att sluta äta allting gott bara, men det är det värt isåfall.

Så sommaren sög i stort sett.
Jag hoppas på en bättre höst!
Och kanske lite mer bloggande?

Ja, det gick bra med magkatarren.
Det blev fest. Det blev härligt röj och mycket 70-tals musik och några fina dansmoves från min AKA Diana Ross sida.
Härlig kväll som avslutades med att fröken somnar i soffan medan karln är ute och handlar hamburgare. Kyld hamburgare och pommes frittes dagen efter är sådär lagom gott kan jag därefter påpeka.

Några pics som maja tagit kommer här. Men mer äro på väg. Jag är bara segast i stan på att föra över bilderna från kameran till datorn.





Jag kan garantera att min Karl var fulast för kvällen.
Märk gärna hans försök att verka välhängd ;)

Hur som helst kom magkatarren tillbaka värre än värst i lördags och igår var jag mest liggande hela dagen.
Känns lite bättre idag så jag ska nog lyxa till det med lite kinamat så här på en måndag. (Tårrrta. På en torsdag?)

För övrigt har jag tänkt på hur mycket det suger att inte ha någon mer semester i sommar,
så jag ska ta det ändå. Kanske inte fullt så mycket som fyra veckor, men kanske två allt som allt.
Med all stress som varit kan jag behöva lite paus. I think magen håller med.

Nej, kinamat it is! (plus ett hastigt besök på Indiska. det är TORTYR att gå förbi där varje dag utan att få gå in! så idag UNNAR JAG MIG. igen...)

Ja. Vore det inte för proviva skulle min mage vara i konstant uppror.
Så fort jag äter gör det ONT, och tabletterna jag fått av dokdoktorn får jag bara ta en gång om dagen.
I alla artiklar om magkatarr står det dessutom att Alkohol bör undvikas vid magkatarr.
HALLÅ! Jag har inflyttningsfest imorgon. Undrar om man kan blanda proviva med vodka? (säkert inte)
Annars lutar det helt enkelt åt en nykter midsommar bland fulla vänner. J I P P I E...

Verkar så, då min läkare har ordinerat mig medicin för magkatarr.
Kanske kan alla mystiska problem med min mage äntligen försvinna, så jag kan leva ett normalt liv.Please?

Måste för övrigt hitta något att ha på mig till på fredag när det är inflyttningsfest slash midsommarfest slash 70-talsfest.
(Ja, vi gillar att ta i) Undrar om jag ska köra på något roligt från Kalas eller om jag ska göra ett besök hos farmor och farfar, de sparar på allt. Roligt med riktiga kläder även om Kalasoutfitterna är rätt härliga på ett fulsnyggt sätt.



bilder från bodega.se

Måste hur som helst hitta på något snarast, för på fredag måste allt vara klart! Därför ser det även ut som om jag och Karln måste göra ett ryck med de sista flyttkartongerna hemma. Sen! Sen ska nog lägenheten vara i tipptopp! Hoppas då såklart att även magen är det!

Ja. Så kommer man hem från Grekland där:
1. vädret varit sämre än hemma,
2. regnmolnen legat tunga vissa eftermiddagar och släppt helvetet lös på nätterna
3. jordbävningen chockade oss alla något och
4. magen har varit i konstant strejk.

Ingenting av dessa saker var dock nog för att förstöra det goda humöret som infann sig i vår familj när vi åkte ett skakigt plan hem till Sverige. Limon stod och väntade på Arlanda och inga spritflaskor hade gått sönder på resan. Inte heller det faktum att regnet började störta ner när vi anländer till Gävle gav därför anledning till irrittation. MEN! När vi anländer till lägenheten som fortfarande ser ut som ett bombslag och där badrummet ännu är halvfärdigt, kände fröken Eriksson att det fick vara nog.
Tårarna sprutade och räddningen fick bli en cykeltur hem till pappa och ett duktigt toalettbesök på en riktig toalett. Säga vad man vill, men toaletterna i Grekland är ingen höjdare!

Efter denna, ska vi säga "urladdning", hämtade jag krafter och köpte ett maxmål lagom till fotbollen började.
Badrummet höll på att fixas under tiden och när klockan slog halv elva kunde vi äntligen 1. Gå på toa, 2. Tvätta händerna, 3. Duscha. TRODDE VI JA. Men det visade sig i morse, efter ett antal timmar av nervöst sovande tack vare Karlns snarkningar och det ihärdiga dammet som låg som en dimma i hela lägenheten, att det är stopp i duschen...

LÄTT irriterad över att fortfarande gå omkring med flygsvett och damm på kroppen gick jag till ICA för att handla en mysig frukost. Det är då skandalen kommer. Det är då jag inser att världen har gått emot mig: KESON ÄR UTBYTT!!! Ny burk och högre pris. Detta är alltså vad jag missat under denna vecka. KESON har förändrats. Men jag köpte en burk och kunde biterljuvt konstatera att jag hade rätt: KESON SMAKADE OCKSÅ ANNORLUNDA.
Så nu är det läge för Arla att ställa hela kalabaliken till rätta igen.
JAG KRÄVER UPPRÄTTELSE!



OVER AND OUT!


p.s
bilder från resan uppkommer så fort jag slutat vara en bitterfitta.

Det är 38 grader på Zakhyntos idag.
Om fyra dagar är jag på väg dit.
Längtar så jag spricker.
We so need this.
Och tack vare mamma så ska vi flåda till det med limo till arlanda.
STORT SKRATT.
Jag kan tänka mig alla andra fundera på vilken kändis som kommer nu,
och bli jävligt besvikna när sex medelsvenssons och en fyraårig vildbatting kliver ut.
Men hey - man fyller bara 50 en gång!

Jag har för övrigt tiggt till mig en ledig dag imorgon,
så när jag går hem idag har jag S E M E S T E R!
Känn på den ni!

Ja. det är rätt drygt att leva utan badrum.
Får åka ner i källaren varje gång det stramar i blåsan.
Puh. Men om en vecka befinner jag mig i Grekland.
Och om två veckor, när jag kommer hem, ska badrummet vara klart.
SKÖNT.
Något annat som är skönt, är att ha diskmaskin.
Jisses, att jag inte förstod hur mycket det skulle underlätta - även på vårt förhållande.
Inga fler bråk om vems tur det är att diska. OKej, det var mest jag som gnällde och Marcus som fick hugga tag i diskborsten, men med den nya diskmaskinen får jag också bli servererad mat ibland. Stort plus.
Idag ska jag dock ställa mig och leka kock i mitt nya förkläde. Pannkakor ska det bli.
Och vet ni? Jag har fyra plattor på spisen nu. Så jag kan steka på två plattor samtidigt.

Wiho!

PS!
Nu har nya digitalkameran kommit. Det betyder fler bilder och lot's of them från Greklandsresan. Lovart! Typ D.s.

Ja. Flytten är avklarad.
På fredag ska jag lämna nycklarna från gamla lägenheten.
Sen är det över. För den här gången.
15 flyttar har gjort mig villrådig, och jag håller tummarna för att jag ska slippa flytta inom den närmsta tiden.
Men nya lägenheten kommer bli så fin, och känns redan som hemma, så so far so good.

Tyvärr sitter jag med en obehaglig förkylning, som måste bort innan Greklandsresan på tisdag.
Så jag sitter hemma och kurerar mig idag, något rastlös, men vila är det enda som behövs.
Ska säga åt mig själv på skarpen att inte göra ett skit idag.
Fast... blommorna på balkongen måste förstås planteras, och det är lådor som ska ner i förrådet och kläder som ska vikas.... SCH! Vila!

Ja, så klart hade jag ju fel på synen.
Det borde yrsel, trötthet, spänningshuvudvärk och svårheten att fokusera blicken fått mig att förstå för lääääänge sen.
Men nu är det konstaterat iallafall. Jag är närsynt, med nån form utav brytningsfel och vänsterögat ser katastrofalt mycket sämre än högerögat. Fint.

Så det är bara att öppna plånboken och införskaffa mig lite läckra bågar. Tack och lov får jag köpa tre par glasögon (två vanliga och ett par solglasögon) till priset av ett, så dealen känns rätt done! Har hittat några som jag ska låna med mig hem senare idag, så kanske dyker det upp någon bild inom kort. (om jag har tid).

Tills vidare kan ni här få se ett litet smakprov på hur jag skulle kunna se ut i brillor.





Tjänsten heter EyeTry och är rätt rolig faktiskt.
Innan jag förstod mig på hur man skulle ändra måtten såg jag ut så här....




Det hade iofs varit ganska underhållande, men ska man punga ut femtusen vill man nog ha ett par som man inte tröttnar på efter säg... 10 sekunder!

Inom tre veckor borde jag ha fått mina brillor om jag beställer dem idag, så då får ni garanterat se resultatet.
Jag med. Gulp.

Det var länge sen nu.
Har fullt upp med nya jobbet, gamla jobbet, flyttbestyr och att bara hinna vara.
Det sistnämnda hinns knappt med alls.
Känner mig trött och sliten, men nya jobbet är fortfarande roligt.
Imorgon får vi nycklarna till nya lägenheten och då ska det även rustas.
Tror bloggandet får lida tills vidare.
Liksom ryggen. Lutar mig fram så fasligt när jag jobbar.
Tror det är synen det är fel på, så på tisdag bär det av till optikern.
Kanske kanske jag blir en glasögonorm. Skulle faktiskt inte vara helt fel,
då blir det glasögonjakt också. Dyrt, men kul. Och framförallt en lättnad för ryggen.
Kanske läge för ett besök hos kiropraktorn när jag ändå är igång.
Vi får se. Plånboken börjar tömmas vid det här laget...

Ja. Alltså det här jobbet är som gjort för mig.