Vilket äventyr jag varit med om idag! Det hela började med att jag bytte mjukisbyxorna mot jeans, tog på mig mössa, halsduk, vantar, varm jacka och skor. Sedan tog jag med mig Liam ut. UT! Vi gick 200 meter till min pappa där jag fick lov att skotta (!) fram bilen och sedan begav vi oss ytterligare 3-400 meter till Konsum. Där köpte jag lite mat och hämtade ut mitt Ellospaket som jag droppade av hemma innan jag ställde tillbaka bilen hos pappa. Sen gick vi hem jag och Liam. Wow. Alltså. Den här dagen kommer jag sent att glömma.

Och när jag kom hem och tog av mig mössan och släppte fram håret insåg jag en sak. Jag har ett äventyr kvar: Duschen. It's been a while... Men det får vänta tills snöskottarna på taket försvunnit. Jag tänker minsann inte bjuda dem på några gratisshower. Fast chansen är ganska stor att de skulle titta bort iallafall, med tanke på min sjudagarssjuka-look. Jag kanske ska bjuda på en liten nakendans ändå?

...När man kan sitta hemma för sjunde dagen i rad? Ligga i soffan, sitta i soffan, gå till toaletten, gå till köket. Jippiekayjey.

Ja, färdigmålat, listerna på, dammsugit, dammtorkat och flyttat in alla möbler. Men det är fortfarande en del detaljer kvar så jag vill helst inte lägga ut några bilder än. Men det kommer! I promise :)

Istället ska jag ta mig en dusch (samt tvinga in lilleman i duschen, huvva) och krypa ner i sängen med min man och titta på någon mysig film. Såg "Everybody's fine" igår och den kan jag rekommendera varmt! Storttjöt som om det var pmstider. Supermysig film iallafall med Robert De Niro och Drew Barrymore. Vad det blir ikväll dock får vi se. Först ska vi som sagt var fajtas med hunden i duschen. Puh.

Jodå. Någon form av halsinfektion är det minsann jag åkt på. Dock inga streptokocker (tack och lov, för sist såg det ut som att jag hade ruttnat i munnen). Men min sänka låg på 93 (normalvärdet brukar vara upp till 15!) så penicilinkur med Kåvepenin i tio dagar ska nog ge mig lite krafter tillbaka. Puh. Bara svullnaden lägger sig snart. Jag börjar bli väldigt hungrig!

Mucoangin. Ipren. Alvedon. Zyx. Termometer. Whiskey. Te. Vatten. C-vitamin. Honungsvatten. Kräm. Yoghurt. Nyponsoppa med glass.

Those have been my friends today.

Ungefär så känns det. När man är frisk tänker man inte på hur många gånger man sväljer varje dag, men det gör man sannerligen när man har en boll i halsen. 39 graders feber igår. 38 idag. Är det någon form av halsfluss måntro? Toppen! Och när jag är sjuk brukar jag alltid tröstäta. Så det verkar som att jag verkligen är dödssjuk nu, för det enda jag får i mig är lite kräm. Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää. Det är syndast om mig i världen.!

Det känns som att någon står och stampar på mitt huvud. Älskar det här med att bo på etagevåning när folk är uppe och vandrar på taket. Närmare bestämt "ishackare" som står och stampar bort istappar från taket. Hallllåååå?! Klockan åtta på morgonen?! Utan förvarning? Tur att vi inte sover i sovrummet för då hade jag väl vaknat av att någon stirrat på mig? Uscha.

Och så har jag ännu ondare i halsen idag. Men té, c-vitamin och ipren ska få mig på fötter. Loppisfynd hittar sig inte självt!

Vaknat upp med ont ihalsen, haft konstiga bröllopsdrömmar och vunnit en novellvinst under natten. Undrar vad mitt huvud gått och funderat på?

Idag ska det fortsättas städas, sökas nya jobb (ja, jag är återigen arbetslös) och åkas med sopor på tippen. Varför tar det aldrig slut? Hade gjort så fint på diskbänken igår men idag ser det ut tsom skit igen. Och Marcus bara spacklar och spacklar och spacklar. Det här med hemmafrukänslor går fetbort!

Och istället sitter man här framför två dumburkar och sväljer taggtråd. Bröl.

precis så känner jag mig när det vankas tvätt- och städdag. Hela kroppen protesterar och den underbara gälla gnälliga tonen gör sig hörd. undrar om det är därför marcus stack till gymmet istället. hmpf. men det brukar ju bli fint när det är klart iallafall. skulle bara önska att det var klart nu. eller helst igår.

Så heter nya låten som Jocke gjort om till en helt underbar progressiv housedänga. Jag längtar tills jag kan få lägga upp den för offentlig lyssning. Men tills vidare går den (något ego) på repeat här hemma. Jag känner mig allt lite sugen på att pumpa ut nya låtar och hoppas jag får stå i Jockes garderob och sjunga snart igen. Mums!

Igår drabbades jag av en fruktansvärd migrän. Usch och fy för dåliga gener säger jag. Men repade mig framåt elva och fick i mig en macka iallafall. Så idag känner jag att tiden måste tas om hand.

Vet dock inte vad planerna är förutom frukost och långpromenad. IKEA kanske? Inser att det är mycket jag liksom lämnat ute i bloggen. Så jag kanske återkommer med lite filmrescensioner och vardagsbetraktelser senare.
Men troligen inte.

Ha en fin helg världen.

Jag har kört fast. Då kan det lätt se ut så här: The hills till vänster i bild. Biogasens historia till höger. Vart tror ni min fokusering ligger? EXAKT!



Jag har bara två artiklar kvar, men jag kommer verkligen ingenstans. Dels väntar jag på ett besked som är ganska avgörande för en utav texterna, dels hittar jag inte tillräcklig information för att känna att jag har tillräckligt bra källa för den andra. It blows. Så jag riktar blicken åt vänster ett tag till...

Så tog hundmaten slut och med det Mannens tålamod. Så han gick upp i falsett och stormade ut ur lägenheten. Det var faktiskt inte mitt fel. Man måste säga till när man tar sista maten ur påsen... Och jag tycker inte vi ska skylla på Liam. Han är ju bara hungrig. Han fick följa med pappa på promenad till affären medan mamma sitter med lakritspåsen framför Spårlöst. Det känns som en lika bra kombination som Church Streets Fajitas Comboplate. Watchclean! Prepare for dispare. Och en jävla massa tårar.


Lakritsmonstret dyker inte upp så ofta. En gång i månaden ungefär...

Han fick först ett sms. "Om man gråter för att man har ont i ryggen och bröstkorgen, är det lakrits eller hostmedicin man behöver?" Han svarade så fint att hostmedicin var bäst och att te och honung också lindrade.

Fem minuter senare får min man ett samtal. "Buhu. hulk. snor. Om man gråter för att man inte hittar mjukbrödet då?". Han förklarar så snällt att brödet är slut, du ville ju inte äta mjukbröd. "Men... snyft. buhu. Det var ju innan jag visste att jag inte orkade laga mat idag."

Han lägger på luren med löftet om att köpa nytt mjukbröd. Och skickar sedan ett sms där han frågar om han ska köpa något annat. "Ett kilo friskhet, en liter ork och sju glada tankar tack" får han till svar.

Här skulle han kunna ge upp. Kapitulera. Bli arg. Men istället skickar han över "ork, lakrits och kärlek" genom 3G-nätet.

Så har min stackars man det när hans fästmö har pms och är slutarbetad. Men fästmön älskar honom för att han aldrig tappar tålamodet när det kommer till hennes humör. Det är dem små sakerna som gör att hon blir alldeles varm i hjärtat. Och det är även en av de små sakerna som gör att hon får väldigt dåligt samvete. Så där sitter hon och tittar på Biggest Looser och gråter för att tjockisarna tappar i vikt, medan hon drömmer om lakrits och smalare lår.

Min man är för rolig han. Fråga mig inte varför vi kom in på ämnet "Alla barnen", men det gjorde vi iallafall och jag sprutade ur mig historier med personer vi känner. Marcus däremot har inte riktigt greppat det här med en klassisk "Alla barnen".

Så istället för exempelvis: "Alla barnen applåderade åt trollkarlen utom Susanne för det var hon som försvann" så kör Marcus: "Alla barnen hade kuk utom rut hon hade buk". Eller: "Alla barnen hade mens utom jens han hade flens". Så asgarvar han högt, nästan med andnöd, åt sig själv. Ja herregud, bara ett varsitt glas vin har vi druckit också. Men är det fredag så är det.


Alla barnen var normala utom Marcus han hade knarkrus.

Jag är döende. Jag är verkligen döende. I pms. Jag trodde inte det var möjligt men jag känner ju hur livet sakta rinner ur mig. Har försökt att bota det med frisk luft, lakrits och whiskey men det stora svarta hålet är kvar.

Så förlåt mig det kommer inga fantastiska bilder idag heller. Men imorgon ska ni få se hur Doris och Liam lekt jaga idag. Och sovit bredvid varandra i soffan. Nuttisar. Men nu återgår jag till att dö.

Ja. Jag har överlevt. Trots halka och snömodd och (sista milen hem) snöfall. Jag är stolt över mig själv för att jag klarat av denna körning, för nu känns jag nästan rutinerad. Som om jag haft körkort i flera år, inte månader.

Och så har Madde fått följa med på min virgintankning. Det gick också bra, även om det smakade bensin i munnen efteråt. "Du ska inte stå så nära", sa Madde efter att hon visat hur man kan "låsa" pumpen så att man slipper stå och hålla i  den (läs: stå och se dum ut) hela tankningen. Så nu ligger jag i sängen och känner mig trött. Det firar vi med lösgodis och Bonde söker fru. Snark.

Bildbevis på både roadtripp och tankning kan ni se på maddes blogg.

Ja, bokstavligt talat alltså. Har stått hemma i Jockes hall i garderoben och sjungit för fulla muggar. Jocke ville ha en av mina låtar att få göra om så det fick bli en ny dänga - som jag faktiskt tror har potential att bli bra. Det var länge sedan jag sjöng in något (17 år. it's too late) så jag var toknervös men åååååh vad det är roligt. Efter ett tag stod jag med armarna i luften och sjöng för full hals. Nu kommer jag vänta med tokspänning på att få höra resultatet.

Raise up.

Om man tar fel på dag så att man missar en studieresa som är A och O för en broshyr man ska skriva - är man lätt förvirrad eller gravt disträ då? Jag förstår inte hur jag kan ta fel på dag. Det här är katastrofilla. Tusan också.

så glömmer jag kameran. No shit liksom. Men så söta små lussebarn har jag aldrig sett. Melina sken som en sol och hade lockat håret dagen till ära. Hon var den sötaste (den enda?) tärnan (eller tärning som hon sa förra året) och kunde nästan alla låtar. Haha, ni skulle ha sett (dvs hört) en av tomtarna. Han hoppade upp och ner och sjöng för full hals, gärna i otakt och överröstade den övriga kören på ca 30 barn. Han blir nog musikalartist eller något annat jobbigt när han blir stor ;)

Wella well, ikväll blir det tårar och hjältegalan.! Jag kommer sitta beredd med snorpappret!